Livet på ett barnhem är annorlunda men bra. Vi äter tillsammans med barnen och lever som de gör. I går morse vaknade vi efter en skönhetssömn i vårt lilla skrymsle under trappan (så illa är det inte) och hjälpte till att servera frukost till barnen. De fick dudh chiya (mjölkte) och ett paket kakor var (lyx?) innan de gick till skolan. Egentligen var det ju lördag och ledig dag men de skulle få vaccinationer mot bland annat Hepatit A i skolan så vi följde dem dit. Det var ca 20 minuters promenad längs en och samma gata fullproppad av affärer och restauranger. Alla barnen på barnhemmet Himalayan Child Care Home kommer ursprungligen från Mustang området, vilket ligger högt uppe i bergen på gränsen till Tibet (Kina). Skolan är eller är i alla fall ledd av ett monastery, mycket fin.
Kvällen vi anlände var det en munk här på besök och föreläste länge och väl för alla barnen i ”vardagsrummet”. Han berättade om den buddhistiska kulturen och religionen på tibetanska. Barnen kan alltså prata både nepalesiska, tibetanska, bra engelska och lite hindi (indiska). Alla barn är underbara, de är mycket begåvade och förhållandevis lugna. Just nu är i princip alla barn förkylda och hostar, det är bara en tidsfråga innan vi också gör det. Förrutom dhaal bhaat (mycket enkel) har vi också fått en tibetansk måltid kallad tukpa. Tukpa är handgjort och pastaliknande och kan blandas med typ buffelkött och grönsaker, gott!
Igår efter frukost gick vi till ”Lake side”, det kan liknas vid Thamel fast mer öppet och mer strand och sjö. Där mötes vi av massa västerlänningar, vi kände oss helt överväldigade efter att inte ha sett andra västerlänningar på över en månad. Här finns även massa butiker och restauranger med gratis wifi, paradiset helt enkelt om man har varit ute på landsbygden allt för länge. Vi begav oss till en restaurang där vi åt lunch. Ellen drack kaffe, åt ett chapatibröd samt en pasta med ägg, ost, kyckling och skinka (rena protein bomben), Jenny drack kaffe och fanta och åt en vegetarisk lasagne. Vi vandrade sedan runt längs gatan för att kolla lite i affär. Helt plötsligt när vi skulle korsa en gata hörde vi någon som ropade våra namn. Det var André som vi bodde med i Chitwan. Han och Kristian som vi mötte på djungelsafarin väntade utanför en frisör där Drew klippte sig. Drew och André befinner sig i Pokhara för att chilla och Kristian jobbar på ett barnhem under 1 månad. Kul att ha några som vi känner i samma stad. Vi gick senare vidare till ett fik för att inta en mycket god choklad mouse tårta. Senare på supermarket handlade vi på oss nödvändigheter så som toapapper, nötter och frukt. Vi dog senare av utmattning i våra sängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar