Namaste!
Vi har nu redan bott en vecka i Pokhara och här flyger tiden iväg. Det är bara drygt tre veckor kvar tills vi åker hem till Stockholm igen! Barnhemmet vi bor på heter Himalayan Child Care Home (HCCH) och ligger ungefär fem minuters promenad upp från Lakeside. Det vill säga på precis lagom avstånd från alla restauranger, västerlänningar och affärer. På HCCH bor 51 barn, ungefär lika många flickor som pojkar, samt minst fem personal. Standarden är mycket bättre här, det syns både huset som är riktigt fint, barnens kläder och de enorma mängder böcker, kritor och leksaker de har. Jämför det med barnhemmet i Podam Pokhari (Chitwan) där barnen sov på madrasser på golvet i en kyrka och där några pussel och fotbollar var mer än uppskattade.
Barnen är snälla och roliga, får oss att skratta hela tiden. De pratar alla väldigt bra engelska då de är placerade i en privatskola. Alla barn kommer från området Mustang uppe i Himalaya-bergen, mycket nära gränsen till Tibet. De pratar därför också ett eget språk (utöver engelska, nepali och lite hindi) som är mycket likt tibetanska. De får också lära sig tibetanska i skolan som är eller drivs av ett monastery.
Vi följer barnen till skolan varje dag längs en lång bred väg som är kantad av alla möjliga affärer och verkstäder. Denna och nästa vecka är lite speciella då barnen har prov varje dag och därför slutar de tidigare än normalt. Vi hämtar upp dem innan lunch och hjälper sedan till att förbereda och servera lunchen till alla barn medan de ber sin bön i tjugo minuter.
Pokhara är väldigt livfullt, det finns affärer och gatuförsäljare överallt, som i Kathmandu, men ändå är Pokhara mer tilltalande. Pokharas Lakeside är lite lugnare än motsvarigheten Thamel i Kathmandu. Här finns nästan för många lugna mysiga restauranger och caféer med gott kaffe och gratis wifi. Idag har solen äntligen tittat fram och vädret är klart, med andra ord: vi kan se de fantastiska Himalaya-bergen breda ut sig över staden från vår balkong!
Kraam från Ellen & Jenny.
