DRC/mat.

Namaste!

Angående maten så har vi nu käkat kyckling till dahl bhat två dagar i rad, lyx tack vare att Dashain-festivalen har börjat. Vi äter så mycket frukt och nötter som möjligt, framförallt till frukost. Guava, banan och granatäpple är riktigt gott och billigt här. Det är svårt att laga till egen mat eftersom nepaleser är väldigt noga med vem som tillagar maten, dessutom är köket "typ heligt". Det anses jutho om vi lagar mat på samma sätt som om man äter från någon annans tallrik. Svårt att förstå alla kulturella skillnader ibland, men det är nära till Bouda där man kan äta massvis med västerländsk mat.

Vi har kanske inte berättat att vi nu jobbar på DRC med Annie? Det var inga problem att byta dit och nu har vi varit där i snart en vecka. Barnen är jätteroliga och sociala,vill leka hela tiden, vilket kan bli lite för mycket ibland även om det för det mesta är trevligt. Under Dashain åker många hem till sina familjer och det kommer bli lugnare på barnhemmet. Idag har vi lärt några att spela kortspelen Åttan och President medan vi fick lära oss nepalesiska kortspel, tex Gitta.

Kramar!

Vi på DRC! Bilden tagen av ett av barnen.

Sanu-Maya och Jenny kör klapplekar i physio-rummet på DRC.

Muna och Pema, två av tjejerna på physioklassen.

Observera mannen i bakgrunden; han är deras egentliga sjukgymnast men han vägrar göra något. Oklart.

DRC utifrån, till höger floden och en stenbro.

Ellen och Mangoli.

Mangoli och Jenny.

DRC ute, huset till höger matsalen.

Pema och Ellen.

Nabil, en av pojkarna på physioklassen.

Lite bilder.



Rupies.

Besök i tempel.

Kycklingburgare.

Namaste!

Nu har vi precis intagit en god och STOR kyckligburgare, känns bra att få i sig lite mer protein. Vi sitter på ett café med wi-fi i Bouda. Utanför finns det fina tempelt Boudanath som vi besökte tidigare under sightseeing-veckan. Nu kommer vi lägga upp lite bilder från idag men en hel del i tidigare inlägg, så scrolla gärna ner och kolla!!

Ellen på café Flavor's.

Kycklingburgare.

Brollop/Dashain.

Hej igen,

Vill bara beratta att vi den 1:a oktober kommer att fa vara med pa ett nepalesiskt brollop! Var aama har bekanta som gifter sig. Det ar valdigt populart att gifta sig den har tiden da det ar sommar och fetivaltid. Pa onsdag den 28:e september borjar namligen den stora hinduiska festivalen Dashain och pagar i hela 15 dagar. Da blir det mycket fest, familjetraffar, lekar och religiosa riter. Mycket offergavor ges till gudarna, man offrar getter och kyckling. Det kommer aven att atas mycket kott under den har tiden, eftersom kott ar lyx och intas mest under festtider.

Jag och Ellen ser mycket fram emot de har festligheterna da de kommer bjuda pa mycket vacker nepalesisk kultur!

En vanlig dag i Jorpati.

Hello!

Tankte att jag skulle beratta om hur en vanlig dag ar har i Jorpati, Kathmandu.

06.00 Nu nar vi volontarar pa DRC (ett barnhem for barn med rorelsehinder) gar vi upp tidigt. Vi klar pa oss, bortstar tanderna och ater en banan, ett digestivekex, nargra plommon vi tagit med fran Sverige.

07.25 Kommer aama springandes med dudh chiya (mjolk-chaite), hon vill att vi dricker lite innan vi gar till barnhemmet.

07.35 Gar vi hemifran mot DRC. Det ar en frisk promenad pa ca 20 minuter langs en asfalterad landsvag. Bilar tutar, motorcyklar viner forbi och nepaleser vinkar glatt fran sina fonster. En hel del kor och bufflar gar fria pa risfalten. Inte langt borta skymtar bergen hoga och halvt dolda i morgondimman.

Möte med ko på vägen.

07.00 Borjar stretching med killarna. De ar fem sycken, alla glada och lekfulla. Vi stretchar med hjalp av band, bollar med mera ut ben och hander som inte ar raka. Forst trodde jag att de knappt kunde ga nar jag sag att de saknar fotter, har for korta ben eller sneda fingrar, men de ar alla mycket duktiga. Manga ar mycket battre an mig pa fortboll och pingis. Det trakiga ar att manga behover operationer for att kunna bli battre, vilket ar dyrt. Det kanns anda bra att halla deras humor uppe aven om de aldrig kommer kunna fa helt friska kroppar.

07.30 Ar det tjejernas tur. Vi foljer individuella shcemata med ovningar for bade tjejerna och killarna. De har svarare handikapp och behover med stretching. Jag har redan lart mig valdigt mycket av Annie (var rumskompis) som utbildar sig till physioteraphist i UK.

08.00 Vi leker och pratar med barnen medan de gor sig redo for skolan.

ca 09.00 Gar vi hem igen, om det regnar mycket kan vi fa aka med skolbussen nastan hela vagen hem.

10.30 Frukostdags! Aama har lagat dahl bhat med terkari och pickles, den klassiska nepalesiska maten. Pa ett satt ar det trist med samma mat, men a andra sidan ar den valdigt god. Vi borjar sakta anpassa oss till den nepalesiska kulturen. Vi ater med handerna nu som alla nepaleser gor! Det kommer ni att fa prova pa nar vi kommer hem igen!

Spenat-dhal, bhat (ris) och pickles.

Babu!

De har timmarna spenderar vi oftast hemma men ibland gar vi och handlar frukt eller besoker nagon sevardhet. Snart ska vi besoka ett narliggande tempel, Boudhanat, och ata vaserlandskt!

15.30 Vi gar tillbaka till DRC och hjalper till med laxor, leker och ovar pa var nepali som borjar bli ganska bra nu.

Vägen till DRC.

17.00 Nu ar vi hemma igen och far snart vart andra mal dahl bhat, oftast med andra gronsaker och potatis an frukosten.

Vi spelar schack, laser bocker, skriver dagbok, pratar med aama och leker med babu (hennes svardotters son pa ett ar) tills klockan blir 21 och det ar dags att somna.

Ellen pluggar nepali.

Kram pa er alla!
(Hoppas pa att hitta ett internetcafe med wifi snart sa vi kan ladda upp bilder!)

/Jenny & Ellen

Boendet.

Goddag.

Vi har fatt lite fragor gallande boendet och maten som vi tankte besvara.

Maten bestar alltid av ris, linsrora och gronsakscurry som kan innehalla pumpa, potatis eller nagan annan gronsak. Sedan far vi for det mesta en "pickel" (inlagd gronsak). I borjan kandes maten stark men nu ar det precis lagom. Vi har kopt lite egen frukt som vi ater till mellanmal och frukost, sa att vi inte enbart ater ris.

Pickles och rostade soyabönor = nepalesiskt snacks.

Huset vi bor i ar 3 vaningar hogt. Pa undervaningen hyr aama ut rum till 3 personer. Pa andra vaningen bor vi tillsammans med familjen. Dar finns ett stort kok, vardagsrum, badrum och 3 sovrum varav vi delar ett med den andra volontaren.

Aamas hus! Vi bor på andra våningen.

Utsikten från taket på huset vi bor i. Solnedgången.

Pa tredjevaningen har aama kycklingar, just nu ar de 10 dagar gamla, cirka 100 stycken, sjukt sota.Gar man upp annu en vaning ar utsickten helt fantastisk, vi kan se berg och staden. Pa kvallen kan vi se solnedgangen. Helt fantastiskt.

De 10 dagar gamla kycklingarna.

// Ellen och Jenny

Dag 10.

Nu har vi bott hos var vardfamilj i 4 dagar. Familjen bestar av aama (farmor), daughter in law, aamas son, son pa 7 ar samt son pa 1 ar. De ar trevliga och snalla mot oss. Hos dem ater vi tva mal mat om dagen, som bestar av dal (linser), bath (ris) och gronsakscurry. Borjar trottna lite pa detta, da det inte innehaller nagra proteiner och vi blir ganska trotta fort. Vi bor med en annan volontar som heter Annie, hon kommer fran UK. Hon ar snall och rolig att umgas med, vi spelar schak pa kvallarna och kortspel.

Ellen fikar, chiya och degkringla (mkt god).

Degkringla på kopp med chiya.

Ama gör gurkpickle.Till vänster babu och granne.

Pa barnhemmet sa finns det drygt 20 barn, den yngsta ar 3 ar och de flesta ar mellan 7-14 ar. Alla barn ar snalla och sjalvstandiga. Darfor vill de inte ha hjalp med laxor, pakladnad, matlagning och disk. De vill knappt leka med oss och behandlar oss som gaster. Det kanns ganska konstigt da vi ar har for att hjalpa till. For det mesta obeserverar vi mest barnen da de inte vill gora nagot med oss. Kanske behover de bara nagon vecka for att acceptera oss, det ar en sa annorlunda kultur. I morgon ska vi folja med till Annies barnhem for att se hur hon har det. Pa hennes barnhem bor det barn med rorelsehinder, kanske kan vi vara mer till hjalp dar.

I dag har vi tagit eftermidagen ledigt for att aka till Thamel. Vi har kopt fina fotoalbum och fikat kanelbullar och kaffe! Vi kande att vi behovde samla energi och vara tankar for att inte tanka negativt. Vi tanker ata nagot annat till lunch, vi vill ata momos ( degknyten med getkott, typ dumplings fast godare).

Jenny med kanelbulle och cappucino.

Ellen och kanelbulle.

Hoppas allt ar bra med er, kommentera garna!

Puss och kram fran Jenny och Ellen

Earthquake.

Hej,

Ni har sakert last om jordbavningen som intraffade igar i Kathmandu och Nepal. Vi mar bra, ingenting rasade i narheten av oss. Plotsligt borjade golvet skaka i vardagsrummet nar vi kollade pa TV sa vi sprang alla ut ner for trapporna och samlades ett tiotal meter utanfor huset. Sen var det over pa mindre an en minut. Livet fortsatter som vanligt i byn. Ingen verkar vara sarskilt radd. Nu ska jag forsoka lasa lite svenska nyheter pa internet om vad som egentligen hande.

Idag har vi varit pa barnhemmet for forsta gangen. Barnen verkar jattesnalla, vi spelade badminthon och gav vara presenter (fotboll, pennor, fargpapper, stickers m.m.) Ska bli roligt att lara kanna dem battre och vi maste verkligen ova pa var nepali.

Hoppas allt ar bra med er hemma!

Kramar fran Jenny & Ellen

Allt börjar kännas normalt.

Namaste!
Dagen började med frukost i hostelets mörklagda restaurang. Har vi berättat att man beställe från ett litet kvadratiskt fönster i väggen? Ellen åt god banangröt och jag provade toast med honung. Kunde ana lite spår av något slags grövre mjöl i men tyvärr levde toasten inte på långa vägar upp till mina förväntningar. Det blir svårt att klara sig utan surdegsbröd i hela tre månader.

Klockan halv elva startade vår culture-class tillsammans med de andra volontärerna. Nu har Gladys från Hongkong åkt till sin värdfamilj, men en ny tjej från Australien anlände istället. Det var intressant att få lyssna på när Christina berättade om nepalesiska seder och religiösa regler, även om vi inte måste följa alla själva då vi bara besöker landet. Exempelvis har man arrangerade bröllop och använder inte toapapper.

Sen begav vi två oss till Thamel (lång snirklig shoppinggata med massa små affärer jättenäravårt hostel) för att försöka skaffa simkort till mobilerna. Tydligen gäller prutning även på simkort (!) men tillslut fann vi en seriös återförsäljare. Dock var proceduren för att skaffa simkort helt sjukt komplicerad, nästan som att skaffa pass hemma i Sverige. Det behövdes litet fotografi, ifyllande av långt formulär med uppgifter om familjen samt fingeravtryck av höger och vänster tumme samt kopia av pass plus visum. Kan inte ens föreställa mig hur det är att teckna ett abonnemang...

Efter lunch och några timmars vila/pocketläsning blev det sightseeing igen med Rajesh. Vi åkte minibuss till Durbar square, ett jättefint torg med flera vackra tempel samt en vattenkälla där nepaleser hämtade vatten och tvättade av fötterna.

Nu är vi så trötta att vi kommer somna på studs.
Godnatt,
Jenny & Ellen

Molly & Ellen på Durbarplatsen.

Vi på en mur framför Durbarplatsen.

Fattig man som hämtar vatten vid källan vid Durbarplatsen.

Modern hinduisk munk med systemkamera i ett av templen vi besökte.

Telefonkablar, elkablar med mera i en enda härva ovanför gatorna.

Dag 3.

Namaste/namaskar.

Idag hade vi vår första lektion i nepalesiska. Det var kul, uttalen av de ord vi har lärt är ganska enkla. Vi fick bland annat lära oss att säga: Meera naam Ellen hu, vilket betyder jag heter Ellen.
När vi har varit här i 3 månader kommer vi att kunna prata endel nepalesiska. Det känns bra och användbart att få lära sig språket då vi kommer att jobba med barn som kanske inte kan så mycket engelska.

Under lunchrasten gick vi runt i staden lite med de andra volontärerna. Helt plötsligt ser vi Nisse, som har gått i Jennys parallel klass på södra. Han ska också vara här i 3 månader. När vi gick runt i staden övade vi lite på den nepalesiska vi fick lära oss under morgonen. Vi fick lära oss att vi kan säga malai chaindaina, som betyder jag behöver inget, när en försäljare kommer fram till en på gatan och försöker sälja något. Detta prövade vi på en man som sålde ett stränginstrument som ser ut som en lite violin. När vi sa malai chaindaina till honom blev han imponerad och glad, vi pratade med honom en stund och övade på nepalesiskan. Sedan följde han efter oss under hela shoppingturen.

  

Efter lunch åkte hela gruppen med volontärer ut på en seghtseeing. Vi åkte till ett tempel nära bergen som kallades "the monkey tempel". Det var mer än 1000 trappsteg ditt upp, vilket var ganska ansträngande att gå upp för i värmen.Jämför trapporna i Kill Bill. Templet byggdes på 1600-talet. Överallt runt tempelt hängde böne flaggor, i 5 olika färger som symboliserar olika viktiga jordnära symboler. När vi gick runt i tempelt hörde vi munkar som spelade, det var mycket vackert. Utsikten från templet var vacker, härifrån kunde man se hela staden och Mount Everest. Även här träffar vi på Nisse av en slump.

Under dagen fick vi veta att vi ska bo i 3 olika städer under vår vistelse. Första månaden ska vi bo i Kathmandu, sedan får vi välja om vi vill bo i Chitwan eller Pokhara under den andra månaden.

Det ska bli spännande att bo på 3 olika ställen, skönt med lite variation och spännande att få lära känna 3 olika värdfamiljer.

Middagen åt vi på en restaurang i närheten. Det var en fin nepalesisk restaurang som många västerlänningar besöker för att den är känd för sina musik och dansuppvisningar. Middagen börjar med att vi får dricka någon form av nepalesiskt brännvin som var mycket starkt. Förrätten kom in i flera omgångar, potatis i curry, moma som är som dumplings fast godare och popcorn (mycket märkligt). Varmrätten bestod av ris och små röror som häldes på riset. Allt detta fick vi äta med händerna, det var märkligt men roligt. Man får inte röra någon med sin högra hand när man har ätit, den betraktas som smutsig.Här ska man äta med höger hand, för vänster hand används när man besöker toaletten.

 

Under hela måltiden är det ett litet band som spelar musik på små lustiga instrument och några kvinnor och män som dansar folkdanser. I bandet finns det en mycket märklig man som hela tiden gör lustiga ljud ifrån sig och när de har spelat klart skricker han olika lätten. Detta var jätteroligt att bevittna.

Pussar och kramar Ellen och Jenny.

Tre andra volontärer vid templet.

Böneflaggor vid litet altare med buddhas ögon på.PS. Jenny köpte en kalender med Buddhas ögon på framsidan.

Utforskning av staden.

Hej på er alla,
Idag har varit en lång dag...vaknade tidigt (8..) för frukost på restaurangen vid vårt hostel. Banana pancakes var gott, kaffet smakade mest socker. Ingenting var planerat fram till middag, så vi tog en promenad i stan. Vårt hostel ligger på en bakgata från en av de stora gatorna i Kathmandu så man får alltid lite av en chock när man möts av det ständiga trafikkoset. Bilar, motorcyklar, vanliga cyklar, nepaleser och kor försöker ta sig fram på samma asfaltsväg. Det tar oss ungefär tio minuter att korsa gatan på grund av rädslan att bli överkörd av något fastän vägen inte är mer än tio meter bred...
Vi blir ständingt utstirrade av nyfikna inhemska, försäljarna försöker sälja på oss allt från tigerbalsam till någon konstig snidad nepalesisk gitarr i miniformat med tillhörande stråke(?). Kan det vara nåt för dig, Annika? Ellen behövde en klocka så vi valde ut en fin en hos en liten klockförsäljare, endast 35 spänn - dessutom fixade han ett nytt batteri i också. Jag försökte köpa ett par sidenbyxor men bankomaten vägrade ge mig pengar. Dessutom har vi förstått att man ska pruta rejält och prata nepali så vi väntar med byxorna.

Klockan fem mötte vi upp sex andra volontärer från olika världsdelar i receptionen och blev informerade om de närmaste dagarna av Bijen. Alla är kvinnor på ca 25 år och verkar jättetrevliga. Vi kommer att få bo på tre olika ställen under vår vistelse här. Kathmandu, Chitwan och Pokhara är alla tre stora städer och vi kommer att tillbringa en månad i varje stad. Tyvärr har bara Kathmandu normal internethastighet så vi kanske inte kan uppdatera så ofta vi skulle vilja framöver.
Vi saknar er alla jättemycket! Känns fortfarande overkligt att vara här.
Massor av kramar,
Jenny & Ellen

Ellen köper klocka i affär.

Utsikten från vår balkong på hostelet. Vi misstänker att det är en skola rakt fram över gården.

Jenny i gränden till hostelet.

ÄNTLIGEN FRAMME.

Hej kära vänner,

Nu är vi efter en lång resa framme i Kathmandu. Det känns som en oändlighet sedan vi satt på Arlanda och väntade in vårat flyg. Efter att ha landat i London så halvsprang vi till det stora flygplan som skulle föra oss till Dehli. Har aldrig sett ett så stort flygplan, kändes som en skolmatsal till storleken. Man fick egen platt-TV och spejsad kontroll.

Ellen på Robert's coffee, Arlanda.

Den första veckan bor vi på ett hostel i Tahmel kallat Peace Guest House. Imorgon ska vi få träffa några andra volontärer som kommer att vara på plats samtidigt som oss, och på torsdag kommer det att hållas en fest för alla volontärer. På torsdag ska vi också få åka till barnhemmet och ha vår första nepalesiska lektion i kultur, språk och historia. Tyvärr går det inte att lägga upp bilder just nu, men vi ska försöka ordna detta. Hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige, vi har det toppen.
Jenny och Ellen

Snart i luften.

Hej kompisar!

För tillfället sitter jag och Jenny på Arlanda och väntar på vårat flyg, som oturligt är 1 timme försenat. Men som tur är kommer vi att hinna med vårat anslutande flyg i London. Här på Arlanda har vi udnerhållit oss med att dricka kaffe och spelat kortspel. Mycket trevligt. Saknar redan alla fina vänner, känns märkligt att inte kunna ringa när som helst och bara små prata.

Om ett dygn sitter vi på ett plan påväg mot äventyret.

I morgon 15.40 lyfter planet mot London och första mellanlandningen på den långa flygresan till Kathmandu, Nepal. Och på tisdag anländer vi till vårt hem för 3 månader framåt.

Jag hoppas att vi får se sådana här filurer, som kallas Sadus.

Sista förberedelserna.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så mycket förberedelser, men nu är snart det sista kirrat inför avresan på måndag (!). Storhandling på Apoteket, vaccinationer och packlista är avklarat. Imorgon ska jag och Ellen ses för att fixa ett fotoalbum som present till vår värdfamilj vi kommer att bo hos under vår vistelse i Kathmandu. Det känns overkligt att vi på måndag sitter på flyget mot Nepal, och fram tills dess kvarstår alla farväl. Det kommer bli så svårt att skiljas från alla vänner, familj och släktingar.
Kram!

Väntar ut tiden.

Hej kompisar, nu är det endast 5 dagar kvar tills vi åker ut på vårt äventyr. Vi packar för fullt här hemma och går runt och är fulla av resfeber. Känns overkligt och spännande alltihopa.