Hej vänner!
De senaste dagarna har vi fått uppleva väldigt mycket av den nepalesiska kulturen. I och med Tihaar-festivalen så är det mycket festligheter. I onsdags kväll gick vi till en liten scen mitt i byn och såg en lång lång föreställning med framför allt en pratsam konferencier men också en massa dansade barn och ungdomar. Synd att allting var på nepalesiska men ändå roligt att se.
I torsdags åkte vi till staden Narayangath för att komma bort lite från landet livet. Färden ditt var bättre än vad vi hade förväntat oss. Man måste ta en lokalbuss som tar cirka 1 timme på steninga och skumpiga vägar. Det enda problemet är att man inte riktigt vet när bussarna går, det enda man vet är att de går en gång i halvtimmen. Vi bestämde oss för att leva lite vilt och satte oss uppe på busstaket. Det var hur härligt som helst, trotts att det var sjukt obekvämt och lite farligt, man vet aldrig om man ramlar av när man kör över en stor grop eller när en bambugren flyger förbi. Det var helt klart vår roligaste och bästa bussresa någonsin. Efter en timme var vi slutligen framme i staden. Där började vi ladda upp våra förråd, med snickers, chips, läsk och toapapper. Vi hade även i tanken att äta lite västerländskmat, men allt var stängt pga. Tihaar festivalen. Vi gick till ett bageri fullt av godsaker, vi fick en låda som man fyllde till brädden med degbakelser och fudge liknande godbitar, dock levde de inte upp till förväntningarna, lite söta för vår smak.
Senare på kvällen var vi bjudna hem till aama för middag. Vi fick sitta på bastmattor i hennes enkla men fina kök. Det var dalbaht som vanligt och det var lika gott som det brukar. Efter middagen gick vi till en annan dansuppvisning, framför en lokalkiosk. Den var i likhet med dansuppvisningen som var dagen innan, bara att det var i mindre skala och mysigare. Som vanligt försökte folk få oss stakars västerlänningar att dansa framför dem. Vi är sjukt trötta på detta.
I fredags var det sista och viktigaste dagen på Tihaar. Klockan tolv på dagen samlades vi tillsammans med Annie, André, Andy och Drew utanför Bikash hus. Där var det förberett för en tikka ceremoni. Marken ar utjämnad med kobajs och de hade målat med färgpulver på marken. Det gjorde som en ring runt några bastmattor för att markera var ceremonin skulle ske, detta gjordes med kourin (heligt för nepaleserna). Först var det killarnas tur att sitta på bastmattan i bar överkropp. Först fick de olja över kroppen, i håret och i öronen. Sedan målades en vit tikka med färger i pannan, de fick även en blomsterkrans runt kroppen. Vi fick också en vit tikka i pannan, dock satt vi inte i bar överkropp, vi satt istället i våra nepalesiska dräkter. Alla blev sedan tilldelade en enorm tallrik med goda saker; frukt, griskött, räkchips, godis, kikärtsröra, potatis och degknyte format som donut. Vi blev sjukt mätta efter denna måltid, kunde knappt röra oss på flera timmar, svettades av all mat.
På kvällen gick vi till aamas hus för dalbaht och sedan ännu en kväll fylld av dans. Denna gång följde vi med en grupp runt bland byns hus och dansade för dem. Aama följde med och det var jättetrevligt, en av våra trevligaste kvällar, mer avslappnat och vi kände oss inte tvungna att dansa hela tiden. Jenny gamblade och vann 50 rupies (cirka 4 sek) på tärningsspel, sjukt bra jobbat. Sedan hängde vi på Bikash tak och lyssnade på musik och drack dudh chiya. Helt plötsligt sprang alla i byn fram till grannhuset, tydligen höll Bikash farmor/mormor på att dö. Vi har aldrig varit med om något liknande, allt kändes jättekonstigt för folk stod och grät och de flyttade hennes kropp utanför huset så att alla kunde se. Hela byn samlades för att ta farväl av henne. Vi gick hem för att sova.
