Tankar kring volontärandet hittills.
Nu har vi varit här halva vår tid, dvs. en och en halv månad av totala tre månader. Ingen av oss två har varit borta från våra familjer, vänner eller Sverige så lång tid. Det här den häftigaste resan vi båda två har gjort någonsin under vår tjugo år och kommer nog alltid att vara en av de bästa tiderna i våra liv.
Att vara borta så här länge hemifrån känns på många sätt tungt. Maten är ensidig, vi dricker mest vatten, det är varmt som i en bastu, vi befinner oss i en helt annan kultur än vår egen med annorlunda ideal och regler. Trots alla nya intryck och anpassningar vi tvingas göra för att passa in i den nepalesiska kulturen är det ett underbart liv här. Människorna har alltid varit vänliga mot oss och ingenting värre än jordbävning, överpris på taxi och försenad buss har drabbat oss under dessa 45 dagar. Visst, vi har varit magsjuka, åksjuka och sjuka av hemlängtan men det hör till en resa till ett främmande land på andra sidan jordklotet.
Hope & Home har varit en väldigt bra organisation och vi är glada att vi valde dem. De har varit till stor hjälp med att ge information och vägledning kring alltifrån sightseeing och dagsschema till klädsel och matetikett. Det bästa med Home & Home har varit att få vara så nära den nepalesiska kulturen. Speciellt i Kathmandu fick vi chansen att vara med om ett bröllop, motorcykelturer, matlagning och vardagsliv som vi aldrig hade upplevt som turister. Kathmandu är så mycket mer än turisttempel, galna försäljare i Thamel och taxibilar, men det ser man väldigt lite av som turist.
Chitwan är en ännu mer fantastiskt. Vi lever praktiskt taget som nepaleser gör här, nästan i alla fall. Library house är ett perfekt ställe att vara på för lugn och ro och studerande av alla människor som passerar. Just nu känns volontärandet väldigt bra, vi ser fram emot våra kommande äventyr.
Kramar från Ellen och Jenny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar