Cykeltur & vandring till Peace Pagoda.

Hej!

Igår var en av de roligaste dagarna på länge. Sedan en vecka tillbaka hade vi planerat in en cykeltur till Chhorepatan och en vandring upp till World Peace Pagoda. Strax innan klockan åtta gick vi från barnhemmet mot ett litet café nära Lakeside vars meny med bl.a. hemmagjord yoghurt vi spanat in dagen innan. Bahini Café var mycket mysigt och modernt med en härlig fransk atmosfär. Vi åt en fantastisk frukost med varsin mörk frallhalva med riktigt smör, müsliyoghurt med frukt, stekt ägg och två koppar kaffe. Mums. Dit går vi snart tillbaka igen!

Ellen äter god frukost på Bahini Café.

Jenny dricker massor av gott kaffe.

 Efter denna perfekta start på dagen som annars var lite gråmulen, hyrde vi varsin rostig mountain bike av en nepales på en bakgata. Vi begav oss av i vänstertrafiken på en highway mot Chhorepatan där, som vanligt i Nepal, inga trafikregler fanns. Det var inte så farligt som det låter, men nästa gång tar vi bussen. Efter trettio minuter på cykel vandrade vi de sista 2,5 km uppför en slingrig brant grusväg. En härlig men flåsig promenad i solens hetta som tog ungefär en timme. Där uppe på toppen av det 1113 m höga berget väntade en helt fantastik utsikt och en enorm vitguldig stupa. Efter alla dessa underbara vyer är det fortfarande lika vackert att se de snötäckta Himalayabergen breda ut sig, så höga att de tycks vara en enda stor plansch som någon hängt upp i himlen. Mycket vackert med sjön, staden och bergen.

Toppen på World Peace Pagoda.

Den mäktiga stupan på bergstoppen!

Ellen på trappan.

Turist-Jenny framför den underbara utsikten.

En av statyerna på World Peace Pagoda.

Utsikten över sjön och Lakeside av Pokhara.

Martha på vägen ner mot Chhorepatan.

Martha.

Vi vandrade två varv medsols (mycket viktigt) runt den vackra stupan och åt vår picknick i det skuggiga gräset. Plötsligt dyker Martha, en av volontärerna vi bor med på barnhemmet, upp! Pokhara är verkligen en liten stad. Var man än går möter man alltid på folk man känner. Vi vandrade ner med henne och skrattade mycket, Martha är alltid så glad. I Chhorepatan visade hon två marknader med massvis med tibetaner som sålde smycken och annat till mycket bra priser. På Lakeside är priserna ”skyhöga” (egnetligen fortfarande mycket billigare än i Sverige…) bara för att turisterna inte vet bättre och inte kan pruta. Vi två sprang runt på marknaden i timmar och handlade och prutade. När vi skulle cykla tillbaka snurrade alla möjliga sorters halsband framför våra ögon. På vägen hem cyklade vi nästan in i en ko som stog mitt i rondellen samt mötte en tjock buffel i en sväng, helt normalt.

En av de trevligaste tibetanerna på marknaden. Vi köpte mycket av denna man, tror han hette Chiwang.

Jenny har varit förkyld i ett par dagar men blir nog bättre imorgon. Nu är det inte långt kvar tills vi sitter i Kathmandu och räknar ner de sista dagarna. Vi hoppas på snö hemma i Stockholm snart!

Många kramar från oss!

Ellen & Jenny.