Ellen och Jenny i Nepal: När man planerar något i Nepal blir det aldrig som man har tänkt sig.

I över en vecka hade vi planerat att bestiga Sarangkot. Trots det dåliga vädret bestämde vi oss att bestiga ändå. Vi började dagen med att besöka Bahini café för frukost, det blev yoghurt och pannkaka. Smarre smaskens. Därefter vandrade vi längs Lake side för att komma till trapporna som leder upp till Sarangkot. Dockhittade vi aldrig dem för att det fanns inga skyltar och lokalbefolkningen var inte så hjälpsamma. Efter 50 minuters promenad bestämde vi oss för att fråga någon igen och denna gång fick vi hjälp. Det visade sig att man kunde vandra upp där man befann sig. Det visade sig vara en mycket brant väg upp och vi var tvugna att vandra upp för 4 ganska branta kullar. Många gånger kändes det som att vi skulle svimma. Det roligaste var när vi mötte lokalbefolkningen som själva vandrade runt i bergen, de såg alltid förvånade ut och frågade vart vi var påväg. Efter många vilopauser och 3 timmars intensivt trekkande var vi tillslut framme på toppen av Sarangkot. Där uppe njöt vi av medtagna mackor och frukt och njöt av utsikten.

Efter en lång vilostund började vi bege oss hemåt. Vi bestämde oss för att ta bussen ner till Pokhara. Som vanligt blev det ett missförstånd när vi frågade en nepales om när bussen skulle gå. Vi fick vänta i 1,5 h innan bussen kom. Vi satt på en kall bänk och drack te och åt nuddelsoppa. Bussfärden ner var en upplevelse i sig, i 30 minuter fick vi stå upp i bussen medans bussen körde i racerfart ner längs berget. Efter detta fick vi bytta till en annan buss, det var en stor van som tog mer än 40 passagerare. Ellen fick klämma in sig i framsättet med 3 andra och Jenny fick stå upp i dörren under resan. Hectic!!!
Hemma åt vi thukpa ochnjöt av en kall dusch (icke).